I dag
13°

Missa inte:

Frida Nilson

 Tipsa en vän    Skriv ut    Dela

HÖGANÄS. Beredskapsmuseet utanför Viken har länge utbildat besökare om nordvästra Skånes militärhistoria. Den 30 juli firar museet 15-års jubileum.

På gårdsplan står stridsvagnar, fordon och kanoner uppställda på varje ledig yta och inne i hangaren tornar stora skjutvapen upp sig. Museichefen Johan Andrée guidar vant runt bland den stora samlingen.
– Här står min personliga favorit – en rörlig 21 centimeters kanon, modell 42. Det var en likadan som de tyska batterierna hade i Normandie under andra världskriget, berättar Johan och pekar på ett av de största monstren i hangaren.

Att det är just Johan Andrée som startat och i dag driver stiftelsen Beredskapsmuseet på Djuramossa är inte förvånande. Ända sedan uppväxten i Malmö har intresse för militärhistoria varit starkt.
– Jag köpte min första sabel när jag var elva år och genom åren har min samling växt. Innan vi öppnade museet fick jag inte plats med samlingen hemma eftersom den blivit så stor, säger han.

För Johan Andrée innebär ordet, militärhistoria, mer än att bara samla på skjutvapen.
– Krig påverkar många och formar våra samhällen. Men jag intresserar mig inte för de stora slagen utan människorna som upplevt och deltagit i krig. Jag tycker att det är viktigt att koppla ihop historiska krigsföremål med människors personliga minnen. Om någon som tjänstgjort under tiden då vapnet användes kan berätta om den tiden – då blir historien plötsligt levande och föremålet inte bara en hög med stål, säger han.

Johan gjorde värnplikten på 1980-talet, och den efterföljdes av tjänstgöring som befäl i Sverige i slutet på samma årtionde. I början av 1990-talet gjorde han utlandstjänst i forna Jugoslavien och på plats växte hans intresse för människors skildringar av händelser. Med egna ögon upplevde han vad krig och vapen kan åstadkomma i människors liv.
– Människan lär sig sällan av sina misstag och det som hände i forna Jugoslavien har likheter med grymheterna under andra världskriget, säger Johan.

Vapnen på beredskapsmuseet bär alla på historier och Johan har gjort sitt yttersta för att ta reda på dem. Under åren har han träffat människor, som på ett eller annat sätt påverkades av batteri Helsingborgs vistelse på Djuramossa.
– Under beredskapsåren 1940–47 tjänstgjorde soldaterna som förlades här i 22 månader. Det är lång tid att vistas på ett och samma ställe, och jag har träffat många som berättat hur det var att arbeta här. Många träffade ju sina respektive i Helsingborg eller Höganäs och flera bosatte sig här efter kriget, säger Johan.

När museet öppnade 1997 samlades en grupp forna soldater som tjänstgjort på Djuramossa, och samtalade om tiden under andra världskriget och berättad om de fyra kanoner som batteriet var utrustade med.
– Kanonerna hade alla fått namn efter de vackraste flickorna i området. De hette Asta, Brita, Maja och Sonja, säger Johan och skrattar.

Soldaterna och de forna befälen fortsatte att träffas i slutet av nittiotalet, men i dag har de flesta gått bort eller är för gamla för att komma ut till museet.
– Medan tiden fanns intervjuade jag dem alla och dokumenterade deras berättelser. De berättade om krigstiden då Danmark ockuperades och det kom judiska flyktingar i båtar över sundet och om hur främmande plan som inkräktade på svenskt luftrum sköts ner. Berättelserna har hjälpt mig mycket i mitt arbete här, säger Johan.

Johan Andrées kunskap om militären i Höganäs och Helsingborg under andra världskrig skojar man inte bort.

Allt är av intresse för Johan. I dag söker han berättelser och dokumentation från en av naturen, mer lustfylld företeelse, som försegick under kriget – danserna på Dalens tivoli.
– Eftersom soldaterna var förlagda här så lång tid och det inte hände så mycket härikring – annonserade de om dans i tidningen med orden "Fältpost 90186 inbjuder till dans onsdag- och lördagsaftnar". Dansen hölls i en övergiven dansbana som kallades "Dalens tivoli". Det startades till och med en orkester som hette "Djuramossa invasionsorkester". Målet var att locka dit traktens unga flickor och det gjordes det också. Dansbanan kallades "syndens näste" under den tiden, säger Johan skrattande och fortsätter, tyvärr finns det knappt någon dokumentation från den tiden.

I museet finns flera olika permananeta utställningar, både om vapen som användes på djuramossen men också hur soldaterna på batteriet minns krigstiden. Foto: Frida Nilson

Dansbanan är sedan länge riven – men Johan tar tacksamt emot bilder och historier från danserna. Såväl som kläder och annan kuriosa från 40-talet.
– Vi vill berätta om människorna som bodde här inte bara vapnen som användes på Batteri Helsingborg, säger han.
I dag har museet Sveriges största privata vapensamling med fler än 300 artiklar i sitt förvar. Varje år lockas besökare från både när och fjärran.
– Vi har positiva besökssiffror och det gör oss glada. I år firar vi 15-års jubileum den 30 juni men vi kommer garanterat att finnas här i minst 15 år till, säger Johan.

Kanonen Maja, är den enda inglasade kanonen i världen. På djuramossen fanns fyra kanoner. Men de andra tre är fortfarande plomberade och går inte att beskåda. Foto: Frida Nilson

Kanonen Maja, är den enda inglasade kanonen i världen. På djuramossen fanns fyra kanoner. Men de andra tre är fortfarande plomberade och går inte att beskåda. Foto: Frida Nilson

Johan Alméer är kanonerna på djuramossas bevakare och han sitter inne på mycket information om hur krigstiden tedde sig i Sverige och Höganäs. Foto: Frida Nilson

I museets största hangar trängs mängder av kanoner och luftvärn. Foto: Frida Nilson

En av museets stoltheter är ”21:an” en rörlig kanon, vars jämlikar användes av tyskarna under andra världskriget. Foto: Frida Nilson

Publicerad: 12. juni 2012 06:00

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare