Gretat Pott tillsammans med rektor och lärare på plats i Kenya.

Gretat Pott tillsammans med rektor och lärare på plats i Kenya. Foto: Privat & Mostphotos.

Keramikern gav sig på lera och biodling i Kenya

"Jag har fått så många intryck, idéer och inspiration"

FJÄRESTAD.

Den erfarna keramikern Greta Pott praktiserade på en kenyansk gymnasieskolan och hjälpte till att utveckla bisamhällen. Som belöning fick hon nya vänner och mycket inspiration som hon nu kan använda i sitt skapande.

Av
André Kvist

Greta Pott från Fjärestad har under nästan 20 år varit keramiker på Fredriksdals friluftsmuseum. parallellt med ateljén hemma i Fjärestad. När hon slutade på Fredriksdal fick hon möjlighet att satsa på ett nytt intresse som blev biodling. "Nu har jag gjort burkar så länge så varför inte fylla dem med något så härligt som svensk honung", berättar hon. I drygt två år har hon varvat lera med en utbildning om biodling på Yrkeshögskolan i Höör

– Biodlingen är ett komplement till keramiken. I utbildningen ingår mycket praktik och i våras kom jag i kontakt med ett bioodlingsprojekt i Kenya, berättar Greta.

Biprojektet sker på Kenswed Academy i Ngong Hill som ligger strax utanför Nairobi i Kenya. Skolan drivs av den svenska stiftelsen Global Relation tillsammans med ZB-foundations.

– Biodlingen är ett fristående projekt och är tänkt att generera honung till egen konsumtion på skolan, men också till försäljning för att på så sätt få in egna pengar till skolan. Dessutom kan biodlingen användas i utbildningssyfte.

Utrustningen och kunskaper om biskötsel var inte riktigt som i Sverige och de kenyanska bina är också mer aggressiva än de svenska är, vilket gjorda att elever blev stuckna en hel när de skulle jobba med bina. När Greta frågade om de kunde ta emot henne så var det ingen tvekan om saken. Med resväskorna fulla av gummistövlar och annan nödvändig utrustning, gav hon sig av.

– Det var ju väldigt stor skillnad från här hemma där många håller bin för att det är en trevlig hobby. Där var det för att få honung, för eget bruk och så klart för att tjäna pengar. Bi fångade man genom att ställa ut en kupa och låta en svärm flytta in, sedan hoppades man på att det skulle bli mycket honung... men ibland flyttar de igen. I Sverige köper vi oftast våra bi och sköter om dom som vilket husdjur som helst berättar Greta Pott och fortsätter:

– Man måste sköta sina bin, se till att de har mat och håller sig friska så att de kan producera honung.

Bikupor i Ngong Hill utanför Nairobi.

Bikupor i Kenya. Foto: Privat.

Honungen i Kenya är inte som hemma, framförallt är den flytande men växtligheten gör att smaken skiljer sig rejält. Utöver att lära sig att se på saker från andra synvinklar har resan givit Greta ny energi i arbetet som hon nu förvaltar sedan hemkomsten för någon vecka sedan.

– Jag har fått så många intryck, idéer och inspiration. Både att använda i min keramikverkstad i Fjärestad och nya tankar om biodling och försörjningsmöjligheter i Kenya. Genom att skaffa mig ett par bisamhällen påverkar jag i det lilla. Men det är ett intresse som blir större och större ju mer man håller på med det.

–Jag hittade ju även en hel del fin lera på skolans mark och visade konstläraren där hur han kunde bearbeta och använda den på sina lektioner. Nästa gång jag åker dit hoppas jag vi kan bygga en keramikugn, skrattar Greta Pott med finurlig blick!

Greta lär ut hur man hanterar den kenyanska leran.

Greta lär ut hur man hanterar den kenyanska leran. Foto: Privat.

Publicerad 12 October 2018 08:12