Gunilla Lewerentz inne i RumEtt på Dunkers.

Gunilla Lewerentz inne i RumEtt på Dunkers. Foto: Joel Winqvist

Nya Dunkerschefen om uppdraget: "Det är komplext"

Gunilla Lewerentz är ny på jobbet

HELSINGBORG.

För första gången på över två år har Dunkers kulturhus en ordinarie verksamhetschef. Men frågan är åt vilken riktning Gunilla Lewerentz ska styra Dunkersskutan.

Efter att vi slagit oss ner med varsin kaffekopp i handen tar det mindre än 15 sekunder för Gunilla Lewerentz att berätta att detta är ett drömjobb för henne.

– Det är ett mäktigt uppdrag att vara verksamhetschef för Dunkers. Det är ett stort uppdrag med en stor komplexitet, säger hon och fortsätter:

– Och att få vara nära en verksamhet, det är ju där det händer. Som när jag har dörren öppen och kan höra fiolspelande barn, soundcheck för en konsert och konstnärer som kommer och hela tiden samtidigt få träffa dem det är till för: invånarna i Helsingborg, säger hon.

Närheten till verksamheten har blivit allt mer fjärran ju längre upp på karriärstegen hon klättrat de senaste åren. Dels i olika chefsuppdrag på Malmö stad, och senast som kultur- och fritidsförvaltningens chef i Staffanstorps kommun. I kulturens värld har hon främst sin bakgrund inom teatern.

Det finns många historier om vad Dunkers är och vad det har varit

När jag träffar Gunilla Lewerentz är hon fyra veckor in på sin nya post som Dunkers verksamhetschef. De första veckorna spenderar hon främst genom att lära känna alla medarbetare och ta del av verksamheten för att förstå helhetsbilden.

Ett komplext uppdrag berättade hon i inledningen. Vad menar hon med det? Vi ber henne utveckla:

– Det finns många historier om vad Dunkers är och vad det har varit. Och att det har varit jättebra under långa perioder, sen har det varit lite stökigare under andra. Vissa längtar efter att det ska bli en förändring, sen finns det säkert andra som inte är ett dugg intresserade av det, menar hon och slår fast att verksamheten har utvecklingspotential.

Foto: Joel Winqvist

Stökigheterna hon referarar till handlar om de flertalet byten som skett på verksamhetschefsposten under årens lopp. Själv tänker hon stanna länge i rollen.

Vad ser du som ditt viktigaste uppdrag framöver i din roll?

– Det jag tror och vill är att tillsammans med medarbetarna och utifrån invånarnas behov och de förtroendevaldas vilja, skapa en gemensam vision och mission för Dunkers. Vi har två starka avdelningar; den ena är utställningarna och scenkonsten. Den andra kulturskolan, säger hon och förklarar att det inte finns några konflikter dem emellan men att de idag jobbar för mycket var för sig även om det finns en hel del samarbeten.

– De har en vilja att jobba mer ihop. Jag skulle vilja försöka få oss alla att titta åt samma håll.

Gör man inte det idag då?

– Alla har ju ett engagemang i att detta ska bli bra och göra fantastisk verksamhet för medborgarna. Det är helt odiskutabelt tycker jag. Sen kan jag uppleva att man eventuellt har olika åsikter om hur man ska göra det, vart och vem man ska vara mest relevant för, säger hon.

Här kommer Gunilla Lewerentz in på en fråga som egentligen har diskuterats ända sedan Dunkers byggdes. Ska man inrikta verksamheten mot målet att vara en internationellt känd konstscen som ska göra avtryck i hela Europa, eller ska man främst vara ett kulturhus för invånarna?

Jag skulle vilja försöka få oss alla att titta åt samma håll

Spets kontra bredd kan man säga.

Och vad känner du själv att Dunkers ska vara?

– Det vet jag inte om jag vill säga faktiskt, säger hon efter en liten stunds tystnad. Hon fortsätter:

– Jag tänker så här; jag har jättestor respekt för de 16 år som har gått. Fram till jul har jag bestämt att jag ska vara detektiv. Jag ska lyssna, ta in, lägga pussel och försöka förstå hur de här 16 åren har varit. Vad har varit framgångsrikt, och inte framgångsrikt. Jag vill inte göra några quickfix, säger hon och påtalar i samma veva att det är många involverade i besluten som ska tas.

Men det behöver inte heller vara något motsatsförhållande de båda inriktningarna emellan, förtydligar hon.

– Jag anser att vi naturligtvis alltid måste vara relevanta för Helsingborgsborna vilket inte behöver vara en motsättning till att ha en konstscen som väcker uppmärksamhet.

Publicerad 01 November 2018 11:30